För mig leder det till sömnproblem, rastlöshet och ångest.
Men när jag gjorde frukost efteråt tänkte jag:
"Mmmkaffe. En kopp skadar inte."
Så jag laddade bryggaren, men när jag skulle sätta på den hade
en propp eller något gått. Tog det som ett tecken.
Senare kom jag på att jag kunde ställa den i hallen, clever girl!
Kaffet muttrade och puttrade, blev klart. När jag sedan satt här och
skulle ta min första smutt, slant jag med handen och spillde
över hela tangentbordet. Det räcker med tecken för mig.
Så hädanefter blir det mer te, mycket mindre kaffe!
Men jag gråter ändå kaffetårar och sörjer.
Vi skall återförenas. Farväl är inte slut.

1 kommentar:
tur att du är snygg iaf.
Skicka en kommentar